Blodsocker

Här presenteras samtliga analyser inom kategorin ”Blodsocker” som ingår i någon av våra hälsokontroller eller hälsoundersökningar. Var vänlig se information för respektive hälsokontroll eller hälsoundersökning för vilka prover som ingår i just din provtagning.

HbA1c

HbA1c, även känt som glykerat hemoglobin, är en form av hemoglobin som bildas när glukos binder till hemoglobin i röda blodkroppar. HbA1c-nivån i blodet ger en indikation på genomsnittlig blodsockerkontroll under de senaste 2-3 månaderna.

Mätning av HbA1c är ett värdefullt verktyg för att diagnostisera diabetes, följa upp behandling och identifiera personer som har en ökad risk för diabetesrelaterade komplikationer. Det används också för att fastställa behandlingsmål och utvärdera den långsiktiga blodsockerkontrollen hos personer med diabetes.

Falskt låga värden kan ses vid tillstånd med ökad omsättning av erytrocyter (röda blodkroppar), som t ex vissa blodsjukdomar, efter blodtransfusion, akut blödning, förstorad mjälte, mekanisk hemolys p.g.a. mekaniska klaffar eller maratonlöpning, leversvikt, behandling med erytropoietin, järn, vitamin B12, folat samt vid behandling med mediciner som t.ex. ribavirin eller dapson.

Falskt höga värden är ovanligare men kan ses om erytrocytomsättningen är låg och endast gamla erytrocyter som hunnit bli mera exponerade för glukos finns kvar, t.ex. vid uttalad järnbrist, kronisk alkoholism och borttagen mjälte.

Glukos

Glukos är en sockerart och den primära källan till energi för kroppens celler. Det är ett näringsämne som kommer från kolhydrater i maten vi äter. Efter att maten har ätits bryts kolhydraterna ner till glukos i matsmältningsprocessen och frisätts sedan i blodomloppet. När glukos cirkulerar i blodet används det av cellerna för att generera energi och stödja deras funktion. Glukosnivåerna i blodet regleras noggrant av hormoner, främst insulin och glukagon, för att hålla dem inom en balanserad intervall.

Ett blodprov för glukos mäter nivån av glukos i blodet och används för att utvärdera blodsockernivåerna. Det kan vara en viktig indikator för att diagnostisera och övervaka diabetes, en sjukdom där kroppen har svårigheter att reglera blodsockret på egen hand. Förhöjda glukosnivåer kan tyda på hyperglykemi, medan låga glukosnivåer kan indikera hypoglykemi.

Hyperglykemi (höga nivåer) ses vid insulinbrist (typ I-diabetes) och vid insulinresistens (typ II-diabetes) och kan även orsakas av överskott av glukoshöjande hormoner t.ex. glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon. Hypoglykemi (låga nivåer) ses bl.a. vid insulin-överdosering eller hypofys- och binjurebarkinsufficiens eller vid nedsatt glukosproduktion i levern.

Det är viktigt att notera att glukosnivåer också kan variera beroende på individens hälsotillstånd samt andra faktorer såsom kost, motion och mediciner. Motion hjälper cellerna att ta in glukos i cellerna. Motion och en god kosthållning är därför det bästa för att undvika allt för höga blodsockerhalter och därmed undvika att cellernas känslighet minskar.

C-peptid

C-peptid är en substans som bildas vid produktionen av insulin i bukspottkörteln. Insulin produceras först som proinsulin, som senare delas upp i insulin och C-peptid. Ett blodprov för C-peptid mäter mängden av detta protein i blodet och används för att bedöma bukspottkörtelns funktion.

C-peptidnivåer kan vara till nytta vid diagnos och övervakning av diabetes. Hos personer med typ 1-diabetes, där bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin, är C-peptidnivåerna låga. Däremot, hos personer med typ 2-diabetes, som ofta har en kombination av insulinresistens och nedsatt insulinproduktion, kan C-peptidnivåerna vara normala eller till och med förhöjda.

C-peptidtestet kan också användas för att skilja mellan diabetes och andra tillstånd som kan leda till högt blodsocker. Det kan vara särskilt användbart om det råder osäkerhet om typen av diabetes eller när det finns behov av att bedöma bukspottkörtelns funktion hos personer med diabetes.