Blodanalyser Hälsoundersökning Standard
Blodstatus
Hemoglobin
Hemoglobin är ett syretransporterande ämne i blodet (kallas även blodvärde) som innehåller järn vilket ger blodet dess röda färg. Hemoglobinets uppgift är att transportera syre från lungorna till kroppens organ och vävnader. Samtidigt med syreleveransen tar hemoglobinet även upp den koldioxid som bildats i organet eller vävnaden och transporterar den till lungorna där koldioxiden försvinner med utandningsluften. För att bilda hemoglobin behöver kroppen bland annat järn, men även vitaminerna B12 (kobalamin) och B9 (folat). En del av järnet, och allt vitamin, tas upp från maten i tarmen. Järnet transporteras därifrån ut i blodet och vidare till benmärgen där hemoglobinet bildas tillsammans med de röda blodkropparna.
Höga värden kan bero på att kroppen inte kan föra syret ut till cellerna som det ska. Då bildas fler röda blodkroppar. Detta kan bero på rökning eller lungsjukdom. Hemoglobinet ökar också om du vistas en längre tid på hög höjd, där syrenivåerna i luften är lägre. Vätskebrist kan också ge tillfälligt höga värden. Det finns även en grupp sjukdomar som kallas polycytemi som innebär att kroppen bildar fler röda blodkroppar än vad som behövs. Du kan behöva behandling om Hb-värdet är för högt. Vilken typ av behandling beror på vad som orsakar det höga Hb-värdet.
Lågt Hb-värde kallas anemi. Det beror vanligtvis att man har för lite järn, vilket kan bero på flera olika orsaker som tex rikliga menstruationer, tarmsjukdomar, brist på B12 och folsyra. Det finns också sjukdomar som ger lågt blodvärde, då det innebär att det inte bildas tillräckligt med nytt blod i benmärgen. Behandlingen mot lågt blodvärde ser olika ut beroende på vad som är den bakomliggande orsaken.
Leukocyter, LPK
Leukocyter, även kända som vita blodkroppar, är en viktig del av kroppens immunsystem. Deras huvudsakliga roll är att skydda kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Det finns olika typer av leukocyter, inklusive granulocyter (neutrofiler, eosinofiler, basofiler) och agranulocyter (lymfocyter och monocyter). Var och en av dessa celltyper har specifika funktioner i immunförsvaret.
Leukocyter kan reagera på infektioner genom att fagocytera och eliminera bakterier, virus och andra skadliga ämnen. De kan också producera antikroppar och delta i inflammatoriska processer för att bekämpa infektioner och främmande ämnen. Mätning av leukocytantal används för att bedöma immunsystemets aktivitet och upptäcka eventuella infektioner eller inflammatoriska tillstånd i kroppen. Vid vissa sjukdomar eller tillstånd kan leukocytantal vara förhöjda eller för låga, vilket kan indikera pågående infektioner, inflammation eller immunsystemrubbningar.
Erytrocyter, EPK
Erytrocyter, även kända som röda blodkroppar, är de vanligaste cellerna i blodet. Erytrocyter innehåller hemoglobin och den huvudsakliga funktionen är att transportera syre från lungorna till kroppens vävnader och koldioxid från vävnaderna till lungorna för att elimineras. Hemoglobinet ger erytrocyterna sin karakteristiska röda färg och gör dem effektiva vid syretransporten.
Erytrocyter formas i benmärgen och har en livslängd på cirka 120 dagar. Under denna tid cirkulerar de kontinuerligt i blodet och genomgår en ständig förnyelseprocess. Gamla eller skadade erytrocyter bryts ner och ersätts med nya erytrocyter som bildas i benmärgen.
Det är viktigt att ha tillräckligt med friska erytrocyter för att säkerställa att kroppens vävnader får tillräckligt med syre för att fungera ordentligt. Om det finns en obalans i produktionen av erytrocyter eller om de är defekta kan det leda till olika former av anemi, vilket kan orsaka symtom som trötthet, andfåddhet och blekhet.
Trombocyter, TPK
Trombocyter, även kända som blodplättar, spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Deras huvudsakliga uppgift är att hjälpa till att stoppa blödning genom att bilda blodproppar vid skador på blodkärlen. När ett blodkärl skadas aktiveras trombocyterna och samlas vid skadeplatsen. De frisätter ämnen som stimulerar sammandragning av blodkärlen och bildar en propp genom att klumpa ihop sig och hålla fast vid varandra samt vid den skadade ytan. Denna process, känd som trombocytaggregation, bildar en temporär propp för att förhindra ytterligare blödning.
Utöver sin roll i koagulationssystemet kan trombocyter även vara involverade i inflammatoriska och immunologiska processer i kroppen. De kan frisätta olika substanser som påverkar blodkärlens funktion, interagerar med andra blodkroppar och bidrar till reglering av blodflödet och blodkärlens hälsa.
Trombocyter mäts vanligtvis för att bedöma blodets koagulationsförmåga. För höga eller för låga nivåer av trombocyter kan vara indikationer på olika sjukdomar eller störningar, såsom blödningsrubbningar eller koagulationsstörningar.
EVF
EVF står för erytrocytvolymfraktion och är en parameter som används för att mäta andelen av blodvolymen som utgörs av erytrocyter, det vill säga röda blodkroppar. Det är ett mått på hur mycket av det totala blodet som utgörs av de röda blodkropparna. En normal EVF-nivå varierar mellan män och kvinnor och kan påverkas av olika faktorer, inklusive ålder, kön och hälsotillstånd.
EVF påverkar blodets flödeshastighet och syretransport. En hög EVF kan öka blodets viskositet och göra det svårare för blodet att passera genom blodkärlen, vilket kan påverka cirkulationen och syretillförseln till kroppens vävnader. Å andra sidan kan en låg EVF indikera en för låg koncentration av erytrocyter, vilket kan påverka syretransporten till kroppen.
Det är viktigt att notera att EVF inte ger en komplett bild av blodets tillstånd och att andra blodparametrar också behöver beaktas för att göra en korrekt diagnos och bedömning av hälsotillståndet.
MCH
MCH står för Mean Corpuscular Hemoglobin, vilket är ett mått på genomsnittlig mängd hemoglobin i varje erytrocyt (röd blodkropp).
Genom att mäta MCH-värdet får man information om hur mycket hemoglobin som finns i varje röd blodkropp. Det kan hjälpa till att diagnostisera och övervaka olika typer av anemi, där hemoglobinnivåerna kan vara för låga. En avvikelse från det normala MCH-värdet kan indikera en underliggande sjukdom eller störning i produktionen eller funktionen hos röda blodkroppar. Att ha en adekvat mängd hemoglobin i de röda blodkropparna är avgörande för att kroppen ska kunna transportera tillräckligt med syre till vävnaderna och för att upprätthålla normal cellfunktion och energiproduktion.
MCV
MCV står för Mean Corpuscular Volume, vilket är ett mått på den genomsnittliga volymen av en enskild röd blodkropp. Det används för att bedöma storleken på de röda blodkropparna och kan ge information om blodets sammansättning och hälsotillstånd.
Genom att analysera MCV-värdet får man indikationer om röda blodkropparnas storlek och identifiera olika typer av anemi och andra sjukdomar. Till exempel kan en hög MCV-indikera brist på vitamin B12 eller folsyra, medan en låg MCV kan indikera järnbristanemi.
Blodfetter
Kolesterol
Kolesterol har flera funktioner i kroppen, behövs för att bygga och underhålla cellmembran, hjälpa till att producera vissa hormoner, som könshormoner, och kortisol, samt bidra till bildandet av galla som är nödvändig för fettomsättningen. Det produceras främst i levern, men kan också komma från maten vi äter.
Kolesterol transporteras i blodet genom lipoproteiner, där de två viktigaste formerna är LDL (low-density lipoprotein) och HDL (high-density lipoprotein), se separata stycken för mer info.
Det är viktigt att upprätthålla en balanserad nivå av kolesterol i kroppen. Alltför mycket kolesterol i blodet kan leda till avlagringar i blodådrorna “åderförkalkning” vilket ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtattack eller stroke. Livsstilsfaktorer som kost, fysisk aktivitet och rökning kan påverka kolesterolnivåerna.
Förhöjda kolesterolnivåer ses vid sekundär hyperlipidemi (dvs andra sjukdomar som orsakat höga värden, t.ex. diabetes mellitus, njursjukdom, leversjukdom, hypotyreos) och vid primär hyperlipidemi (utan bakomliggande sjukdom, ses vid t.ex. familjär hyperkolesterolemi, familjär dyslipoproteinemi).
Triglycerider
Triglycerider är en energikälla och hjälper till att lagra och transportera energi i kroppens fettvävnad. Triglycerider bildas genom att kroppen omvandlar överflödig energi från kosten, särskilt i form av kolhydrater och fett, till triglyceridmolekyler som lagras i fettceller. När energibehovet ökar, kan triglycerider brytas ned för att frigöra energi.
Höga nivåer av triglycerider i blodet kan vara en indikation på en underliggande metabolisk obalans eller ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Faktorer som fetma, dålig kost, fysisk inaktivitet, alkoholintag och vissa medicinska tillstånd kan bidra till förhöjda triglyceridnivåer. Efter måltid kan triglyceridnivåerna höjas tillfälligt. Förhöjda triglyceridnivåer i fasta ses vid primär hyperlipidemi (vid familjär kylomikronemi, familjär hypertrigyceridemi) och vid sekundär hyperlipidemi (t ex vid diabetes mellitus, övervikt, hypotyreos, leversjukdom, nefrotiskt syndrom och njursvikt). Sänkt nivå ses vid t.ex. undernäring.
HDL-kolesterol
High-density lipoprotein, det vill säga lipoprotein med hög densitet (tjocklek), och är en av de klasser av lipoproteiner som bär kolesterol i blodet. HDL-kolesterol betraktas ofta som ”det goda kolesterolet” på grund av dess gynnsamma effekter på hälsan. HDL-kolesterol anses ha antiinflammatoriska och antioxidativa egenskaper, och det kan hjälpa till att skydda blodkärlen mot åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom. Detta beror på att HDL-kolesterol hjälper till att ta bort överskott av kolesterol från blodkärlen och transporterar det tillbaka till levern för bearbetning. En låg nivå av HDL-kolesterol kan däremot öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, även om andra lipidprofiler, som totalt kolesterol och LDL-kolesterol, är inom normala intervall.
Det är viktigt att notera att HDL-kolesterolnivåer påverkas av flera faktorer, inklusive genetik, livsstil och eventuella underliggande medicinska tillstånd. Att bibehålla en hälsosam livsstil genom att äta en balanserad kost, vara fysiskt aktiv och undvika rökning kan bidra till att höja HDL-kolesterolnivåerna och minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Kvinnor med HDL värde < 1,3 mmol/L och män med ett värde < 1,0 mmol/L löper en ökad risk för kardiovaskulär sjukdom.
LDL-kolesterol
LDL-kolesterol Low-density lipoprotein, det vill säga lipoprotein med låg densitet (tjocklek). Det är en form av kolesterolpartikel som transporteras i blodet genom lipoproteiner. LDL-kolesterol betraktas ibland som ”det dåliga kolesterolet” på grund av dess associering med ökad risk för åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar.
LDL-kolesterol transporterar kolesterol från levern till vävnader och celler för att stödja olika cellulära funktioner. Men om det finns för mycket LDL-kolesterol i blodet kan det deponeras i blodkärlens väggar och bilda plack. Denna ansamling av plack kan gradvis begränsa blodflödet och öka risken för åderförkalkning, hjärtattacker och stroke.
Det är viktigt att notera att LDL-kolesterolnivåer kan påverkas av flera faktorer, inklusive kost, fysisk aktivitet, genetik och eventuella underliggande medicinska tillstånd. För att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar är det viktigt att upprätthålla en hälsosam livsstil genom att äta en balanserad kost, vara fysiskt aktiv och undvika rökning. Vid behov kan läkare föreslå behandlingar eller livsstilsförändringar för att sänka LDL-kolesterolnivåer och minska risken för kardiovaskulära händelser.
Förhöjda LDL nivåer ses vid primär hyperlipidemi (familjär hyperkolesterolemi, familjär dyslipoproteinemi) och sekundärt vid njursjukdom, leversjukdom, hypotyreos. Önskvärd nivå av LDL bör relateras till övrig klinisk bild och framför allt till den totala kardiovaskulära risken.
Blodsocker
Glukos
Glukos är en sockerart och den primära källan till energi för kroppens celler. Det är ett näringsämne som kommer från kolhydrater i maten vi äter. Efter att maten har ätits bryts kolhydraterna ner till glukos i matsmältningsprocessen och frisätts sedan i blodomloppet. När glukos cirkulerar i blodet används det av cellerna för att generera energi och stödja deras funktion. Glukosnivåerna i blodet regleras noggrant av hormoner, främst insulin och glukagon, för att hålla dem inom en balanserad intervall.
Ett blodprov för glukos mäter nivån av glukos i blodet och används för att utvärdera blodsockernivåerna. Det kan vara en viktig indikator för att diagnostisera och övervaka diabetes, en sjukdom där kroppen har svårigheter att reglera blodsockret på egen hand. Förhöjda glukosnivåer kan tyda på hyperglykemi, medan låga glukosnivåer kan indikera hypoglykemi.
Hyperglykemi (höga nivåer) ses vid insulinbrist (typ I-diabetes) och vid insulinresistens (typ II-diabetes) och kan även orsakas av överskott av glukoshöjande hormoner t.ex. glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon.Hypoglykemi (låga nivåer) ses bl.a. vid insulin-överdosering eller hypofys- och binjurebarkinsufficiens eller vid nedsatt glukosproduktion i levern.
Det är viktigt att notera att glukosnivåer också kan variera beroende på individens hälsotillstånd samt andra faktorer såsom kost, motion och mediciner. Motion hjälper cellerna att ta in glukos i cellerna. Motion och en god kosthållning är därför det bästa för att undvika allt för höga blodsockerhalter och därmed undvika att cellernas känslighet minskar.