Här presenteras samtliga analyser inom kategorin ”Blod & Järn” som ingår i någon av våra hälsokontroller eller hälsoundersökningar. Var vänlig se information för respektive hälsokontroll eller hälsoundersökning för vilka prover som ingår i just din provtagning.
Hemoglobin är ett syretransporterande ämne i blodet (kallas även blodvärde) som innehåller järn vilket ger blodet dess röda färg. Hemoglobinets uppgift är att transportera syre från lungorna till kroppens organ och vävnader. Samtidigt med syreleveransen tar hemoglobinet även upp den koldioxid som bildats i organet eller vävnaden och transporterar den till lungorna där koldioxiden försvinner med utandningsluften. För att bilda hemoglobin behöver kroppen bland annat järn, men även vitaminerna B12 (kobalamin) och B9 (folat). En del av järnet, och allt vitamin, tas upp från maten i tarmen. Järnet transporteras därifrån ut i blodet och vidare till benmärgen där hemoglobinet bildas tillsammans med de röda blodkropparna.
Höga värden kan bero på att kroppen inte kan föra syret ut till cellerna som det ska. Då bildas fler röda blodkroppar. Detta kan bero på rökning eller lungsjukdom. Hemoglobinet ökar också om du vistas en längre tid på hög höjd, där syrenivåerna i luften är lägre. Vätskebrist kan också ge tillfälligt höga värden. Det finns även en grupp sjukdomar som kallas polycytemi som innebär att kroppen bildar fler röda blodkroppar än vad som behövs. Du kan behöva behandling om Hb-värdet är för högt. Vilken typ av behandling beror på vad som orsakar det höga Hb-värdet.
Lågt Hb-värde kallas anemi. Det beror vanligtvis att man har för lite järn, vilket kan bero på flera olika orsaker som tex rikliga menstruationer, tarmsjukdomar, brist på B12 och folsyra. Det finns också sjukdomar som ger lågt blodvärde, då det innebär att det inte bildas tillräckligt med nytt blod i benmärgen. Behandlingen mot lågt blodvärde ser olika ut beroende på vad som är den bakomliggande orsaken.
Leukocyter, även kända som vita blodkroppar, är en viktig del av kroppens immunsystem. Deras huvudsakliga roll är att skydda kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Det finns olika typer av leukocyter, inklusive granulocyter (neutrofiler, eosinofiler, basofiler) och agranulocyter (lymfocyter och monocyter). Var och en av dessa celltyper har specifika funktioner i immunförsvaret.
Leukocyter kan reagera på infektioner genom att fagocytera och eliminera bakterier, virus och andra skadliga ämnen. De kan också producera antikroppar och delta i inflammatoriska processer för att bekämpa infektioner och främmande ämnen. Mätning av leukocytantal används för att bedöma immunsystemets aktivitet och upptäcka eventuella infektioner eller inflammatoriska tillstånd i kroppen. Vid vissa sjukdomar eller tillstånd kan leukocytantal vara förhöjda eller för låga, vilket kan indikera pågående infektioner, inflammation eller immunsystemrubbningar.
Erytrocyter, även kända som röda blodkroppar, är de vanligaste cellerna i blodet. Erytrocyter innehåller hemoglobin och den huvudsakliga funktionen är att transportera syre från lungorna till kroppens vävnader och koldioxid från vävnaderna till lungorna för att elimineras. Hemoglobinet ger erytrocyterna sin karakteristiska röda färg och gör dem effektiva vid syretransporten.
Erytrocyter formas i benmärgen och har en livslängd på cirka 120 dagar. Under denna tid cirkulerar de kontinuerligt i blodet och genomgår en ständig förnyelseprocess. Gamla eller skadade erytrocyter bryts ner och ersätts med nya erytrocyter som bildas i benmärgen.
Det är viktigt att ha tillräckligt med friska erytrocyter för att säkerställa att kroppens vävnader får tillräckligt med syre för att fungera ordentligt. Om det finns en obalans i produktionen av erytrocyter eller om de är defekta kan det leda till olika former av anemi, vilket kan orsaka symtom som trötthet, andfåddhet och blekhet.
Trombocyter, även kända som blodplättar, spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Deras huvudsakliga uppgift är att hjälpa till att stoppa blödning genom att bilda blodproppar vid skador på blodkärlen. När ett blodkärl skadas aktiveras trombocyterna och samlas vid skadeplatsen. De frisätter ämnen som stimulerar sammandragning av blodkärlen och bildar en propp genom att klumpa ihop sig och hålla fast vid varandra samt vid den skadade ytan. Denna process, känd som trombocytaggregation, bildar en temporär propp för att förhindra ytterligare blödning.
Utöver sin roll i koagulationssystemet kan trombocyter även vara involverade i inflammatoriska och immunologiska processer i kroppen. De kan frisätta olika substanser som påverkar blodkärlens funktion, interagerar med andra blodkroppar och bidrar till reglering av blodflödet och blodkärlens hälsa.
Trombocyter mäts vanligtvis för att bedöma blodets koagulationsförmåga. För höga eller för låga nivåer av trombocyter kan vara indikationer på olika sjukdomar eller störningar, såsom blödningsrubbningar eller koagulationsstörningar.
EVF står för erytrocytvolymfraktion och är en parameter som används för att mäta andelen av blodvolymen som utgörs av erytrocyter, det vill säga röda blodkroppar. Det är ett mått på hur mycket av det totala blodet som utgörs av de röda blodkropparna. En normal EVF-nivå varierar mellan män och kvinnor och kan påverkas av olika faktorer, inklusive ålder, kön och hälsotillstånd.
EVF påverkar blodets flödeshastighet och syretransport. En hög EVF kan öka blodets viskositet och göra det svårare för blodet att passera genom blodkärlen, vilket kan påverka cirkulationen och syretillförseln till kroppens vävnader. Å andra sidan kan en låg EVF indikera en för låg koncentration av erytrocyter, vilket kan påverka syretransporten till kroppen.
Det är viktigt att notera att EVF inte ger en komplett bild av blodets tillstånd och att andra blodparametrar också behöver beaktas för att göra en korrekt diagnos och bedömning av hälsotillståndet.
MCH står för Mean Corpuscular Hemoglobin, vilket är ett mått på genomsnittlig mängd hemoglobin i varje erytrocyt (röd blodkropp).
Genom att mäta MCH-värdet får man information om hur mycket hemoglobin som finns i varje röd blodkropp. Det kan hjälpa till att diagnostisera och övervaka olika typer av anemi, där hemoglobinnivåerna kan vara för låga. En avvikelse från det normala MCH-värdet kan indikera en underliggande sjukdom eller störning i produktionen eller funktionen hos röda blodkroppar. Att ha en adekvat mängd hemoglobin i de röda blodkropparna är avgörande för att kroppen ska kunna transportera tillräckligt med syre till vävnaderna och för att upprätthålla normal cellfunktion och energiproduktion.
MCV står för Mean Corpuscular Volume, vilket är ett mått på den genomsnittliga volymen av en enskild röd blodkropp. Det används för att bedöma storleken på de röda blodkropparna och kan ge information om blodets sammansättning och hälsotillstånd.
Genom att analysera MCV-värdet får man indikationer om röda blodkropparnas storlek och identifiera olika typer av anemi och andra sjukdomar. Till exempel kan en hög MCV-indikera brist på vitamin B12 eller folsyra, medan en låg MCV kan indikera järnbristanemi.
Järn är ett mineral som används för att producera hemoglobin, proteinet som finns i röda blodkroppar och som är ansvarigt för att transportera syre från lungorna till kroppens vävnader. Järn är också en del av myoglobin, som hjälper till att lagra och frigöra syre i musklerna.
Utöver syretransporten är järn också viktigt för cellulär energiproduktion, DNA-syntes och enzymfunktioner. Det spelar en roll i immunförsvaret genom att stödja funktionen av vissa vita blodkroppar som bekämpar infektioner.
Kroppen får järn från två källor: kostintaget och återanvändning av järn från gamla röda blodkroppar. Järnbrist är vanligt förekommande och kan leda till järnbristanemi, vilket innebär att kroppen inte har tillräckligt med järn för att producera tillräckligt med friska röda blodkroppar. Järnbrist kan orsaka trötthet, svaghet, minskat immunförsvar och nedsatt kognitiv funktion.
Ferritin har en viktig roll i järnmetabolismen. Det fungerar som ett lagringsprotein för järn och hjälper till att reglera järnnivåerna i kroppen. När järnet kommer in i kroppen, binds det till ferritin och lagras främst i levern, men även i andra vävnader. Ferritin fungerar som en reservoar för järn och frigör det vid behov när kroppen behöver det för att bilda nya röda blodkroppar eller för andra metaboliska processer.
Mängden ferritin i blodet kan användas som en indikator på kroppens järnstatus. Låga nivåer av ferritin kan tyda på järnbrist, medan höga nivåer kan tyda på järnöverskott eller andra sjukdomstillstånd som leversjukdom eller inflammation.