Blodanalyser Lilla Hälsokontrollen
Blodvärde
Hemoglobin, HB
Hemoglobin är ett syretransporterande ämne i blodet (kallas även blodvärde) som innehåller järn vilket ger blodet dess röda färg. Hemoglobinets uppgift är att transportera syre från lungorna till kroppens organ och vävnader. Samtidigt med syreleveransen tar hemoglobinet även upp den koldioxid som bildats i organet eller vävnaden och transporterar den till lungorna där koldioxiden försvinner med utandningsluften. För att bilda hemoglobin behöver kroppen bland annat järn, men även vitaminerna B12 (kobalamin) och B9 (folat). En del av järnet, och allt vitamin, tas upp från maten i tarmen. Järnet transporteras därifrån ut i blodet och vidare till benmärgen där hemoglobinet bildas tillsammans med de röda blodkropparna.
Höga värden kan bero på att kroppen inte kan föra syret ut till cellerna som det ska. Då bildas fler röda blodkroppar. Detta kan bero på rökning eller lungsjukdom. Hemoglobinet ökar också om du vistas en längre tid på hög höjd, där syrenivåerna i luften är lägre. Vätskebrist kan också ge tillfälligt höga värden. Det finns även en grupp sjukdomar som kallas polycytemi som innebär att kroppen bildar fler röda blodkroppar än vad som behövs. Du kan behöva behandling om Hb-värdet är för högt. Vilken typ av behandling beror på vad som orsakar det höga Hb-värdet.
Lågt Hb-värde kallas anemi. Det beror vanligtvis att man har för lite järn, vilket kan bero på flera olika orsaker som tex rikliga menstruationer, tarmsjukdomar, brist på B12 och folsyra. Det finns också sjukdomar som ger lågt blodvärde, då det innebär att det inte bildas tillräckligt med nytt blod i benmärgen. Behandlingen mot lågt blodvärde ser olika ut beroende på vad som är den bakomliggande orsaken.
Blodfetter
Kolesterol
Kolesterol har flera funktioner i kroppen, behövs för att bygga och underhålla cellmembran, hjälpa till att producera vissa hormoner, som könshormoner, och kortisol, samt bidra till bildandet av galla som är nödvändig för fettomsättningen. Det produceras främst i levern, men kan också komma från maten vi äter.
Kolesterol transporteras i blodet genom lipoproteiner, där de två viktigaste formerna är LDL (low-density lipoprotein) och HDL (high-density lipoprotein), se separata stycken för mer info.
Det är viktigt att upprätthålla en balanserad nivå av kolesterol i kroppen. Alltför mycket kolesterol i blodet kan leda till avlagringar i blodådrorna “åderförkalkning” vilket ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtattack eller stroke. Livsstilsfaktorer som kost, fysisk aktivitet och rökning kan påverka kolesterolnivåerna.
Förhöjda kolesterolnivåer ses vid sekundär hyperlipidemi (dvs andra sjukdomar som orsakat höga värden, t.ex. diabetes mellitus, njursjukdom, leversjukdom, hypotyreos) och vid primär hyperlipidemi (utan bakomliggande sjukdom, ses vid t.ex. familjär hyperkolesterolemi, familjär dyslipoproteinemi).
Triglycerider
Triglycerider är en energikälla och hjälper till att lagra och transportera energi i kroppens fettvävnad. Triglycerider bildas genom att kroppen omvandlar överflödig energi från kosten, särskilt i form av kolhydrater och fett, till triglyceridmolekyler som lagras i fettceller. När energibehovet ökar, kan triglycerider brytas ned för att frigöra energi.
Höga nivåer av triglycerider i blodet kan vara en indikation på en underliggande metabolisk obalans eller ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Faktorer som fetma, dålig kost, fysisk inaktivitet, alkoholintag och vissa medicinska tillstånd kan bidra till förhöjda triglyceridnivåer. Efter måltid kan triglyceridnivåerna höjas tillfälligt. Förhöjda triglyceridnivåer i fasta ses vid primär hyperlipidemi (vid familjär kylomikronemi, familjär hypertrigyceridemi) och vid sekundär hyperlipidemi (t ex vid diabetes mellitus, övervikt, hypotyreos, leversjukdom, nefrotiskt syndrom och njursvikt). Sänkt nivå ses vid t.ex. undernäring.
HDL kolesterol
High-density lipoprotein, det vill säga lipoprotein med hög densitet (tjocklek), och är en av de klasser av lipoproteiner som bär kolesterol i blodet. HDL-kolesterol betraktas ofta som ”det goda kolesterolet” på grund av dess gynnsamma effekter på hälsan. HDL-kolesterol anses ha antiinflammatoriska och antioxidativa egenskaper, och det kan hjälpa till att skydda blodkärlen mot åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom. Detta beror på att HDL-kolesterol hjälper till att ta bort överskott av kolesterol från blodkärlen och transporterar det tillbaka till levern för bearbetning. En låg nivå av HDL-kolesterol kan däremot öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, även om andra lipidprofiler, som totalt kolesterol och LDL-kolesterol, är inom normala intervall.
Det är viktigt att notera att HDL-kolesterolnivåer påverkas av flera faktorer, inklusive genetik, livsstil och eventuella underliggande medicinska tillstånd. Att bibehålla en hälsosam livsstil genom att äta en balanserad kost, vara fysiskt aktiv och undvika rökning kan bidra till att höja HDL-kolesterolnivåerna och minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Kvinnor med HDL värde < 1,3 mmol/L och män med ett värde < 1,0 mmol/L löper en ökad risk för kardiovaskulär sjukdom.
LDL kolesterol
LDL-kolesterol Low-density lipoprotein, det vill säga lipoprotein med låg densitet (tjocklek). Det är en form av kolesterolpartikel som transporteras i blodet genom lipoproteiner. LDL-kolesterol betraktas ibland som ”det dåliga kolesterolet” på grund av dess associering med ökad risk för åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar.
LDL-kolesterol transporterar kolesterol från levern till vävnader och celler för att stödja olika cellulära funktioner. Men om det finns för mycket LDL-kolesterol i blodet kan det deponeras i blodkärlens väggar och bilda plack. Denna ansamling av plack kan gradvis begränsa blodflödet och öka risken för åderförkalkning, hjärtattacker och stroke.
Det är viktigt att notera att LDL-kolesterolnivåer kan påverkas av flera faktorer, inklusive kost, fysisk aktivitet, genetik och eventuella underliggande medicinska tillstånd. För att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar är det viktigt att upprätthålla en hälsosam livsstil genom att äta en balanserad kost, vara fysiskt aktiv och undvika rökning. Vid behov kan läkare föreslå behandlingar eller livsstilsförändringar för att sänka LDL-kolesterolnivåer och minska risken för kardiovaskulära händelser.
Förhöjda LDL nivåer ses vid primär hyperlipidemi (familjär hyperkolesterolemi, familjär dyslipoproteinemi) och sekundärt vid njursjukdom, leversjukdom, hypotyreos. Önskvärd nivå av LDL bör relateras till övrig klinisk bild och framför allt till den totala kardiovaskulära risken.
Blodsocker
HbA1C
HbA1c, även känt som glykerat hemoglobin, är en form av hemoglobin som bildas när glukos binder till hemoglobin i röda blodkroppar. HbA1c-nivån i blodet ger en indikation på genomsnittlig blodsockerkontroll under de senaste 2-3 månaderna.
Mätning av HbA1c är ett värdefullt verktyg för att diagnostisera diabetes, följa upp behandling och identifiera personer som har en ökad risk för diabetesrelaterade komplikationer. Det används också för att fastställa behandlingsmål och utvärdera den långsiktiga blodsockerkontrollen hos personer med diabetes.
Falskt låga värden kan ses vid tillstånd med ökad omsättning av erytrocyter (röda blodkroppar), som t ex vissa blodsjukdomar, efter blodtransfusion, akut blödning, förstorad mjälte, mekanisk hemolys p.g.a. mekaniska klaffar eller maratonlöpning, leversvikt, behandling med erytropoietin, järn, vitamin B12, folat samt vid behandling med mediciner som t.ex. ribavirin eller dapson.
Falskt höga värden är ovanligare men kan ses om erytrocytomsättningen är låg och endast gamla erytrocyter som hunnit bli mera exponerade för glukos finns kvar, t.ex. vid uttalad järnbrist, kronisk alkoholism och borttagen mjälte.
Njurar
Kreatinin
Kreatinin är en avfallsprodukt som bildas vid nedbrytningen av kreatinfosfat, en molekyl som används som en energireserv i musklerna. Kreatinin produceras kontinuerligt och elimineras genom njurarna, vilket gör det till en vanlig biomarkör för att bedöma njurfunktionen.
Kreatinin är en användbar markör för att uppskatta glomerulär filtrationshastighet (GFR), vilket är ett mått på njurarnas förmåga att filtrera avfallsprodukter från blodet. Normala kreatininnivåer varierar beroende på faktorer som ålder, kön, muskelmassa och kost. Höga nivåer av kreatinin i blodet kan indikera en nedsatt njurfunktion eller njurskada.
Analysen används för att utvärdera njurfunktionen, diagnostisera njursjukdomar, övervaka behandlingsrespons och justera mediciner för att undvika eventuell njurskada.
Sköldkörtel (gäller endast kvinnor)
TSH
TSH står för tyreotropin eller tyreostimulerande hormon. Det är ett hormon som produceras i hypofysen, en körtel i hjärnan. TSH spelar en viktig roll i regleringen av sköldkörteln. Det stimulerar produktionen och frisättningen av sköldkörtelhormoner, såsom tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), som i sin tur påverkar ämnesomsättningen i kroppen. TSH-nivåerna kan mätas genom ett blodprov och används ofta för att diagnostisera sköldkörtelproblem, såsom hypotyreos (låg sköldkörtelfunktion) eller hypertyreos (överaktiv sköldkörtel).
Prostata (gäller endast män)
PSA
Provet mäter mängden prostataspecifikt antigen i blodet. Höga nivåer kan tyda på cancer men det kan också finnas andra förklaringar. Mängden PSA i blodet ökar normalt när en mans prostata förstoras med åldern. PSA kan öka på grund av inflammation i prostatakörteln (prostatit) eller urinvägsinfektion. En skada, undersökning av ändtarmen eller sexuell aktivitet (utlösning) kan också kortsiktigt höja PSA-nivån. Läkemedel som används vid godartad prostataförstoring, såsom Finasterid, Proscar m.fl. (5-alfareduktatshämmare) sänker PSA-värdet vilket måste tas i beaktning när provsvaret värderas.
Regelbunden testning av PSA
För män utan ärftlighet för prostatacancer rekommenderas följande intervall för testning:
• PSA < 1 µg/L för män under omkring 65 år → Vart sjätte år.
• PSA < 1 µg/L för män över omkring 65 år → Ingen ytterligare testning
• PSA 1-2,9 µg/L → Vart annat år upp till omkring 75 års ålder, därefter ingen testning.
• Vid ökning > 1 µg/L sedan föregående prov bör nytt test tas redan efter 1 år.
Ärftlighet är en stor riskfaktor för prostatacancer. Enligt det nationella vårdprogrammet för prostatacancer rekommenderas i dagsläget män i ärftlig riskgrupp* att påbörja kontroller vid 40 års ålder. Första kontrollen bör omfatta PSA-prov samt palpation av prostatakörteln. Uppföljning rekommenderas därefter enligt nedan:
• Godartat fynd vid palpation samt PSA < 1 µg/L → kontroll av PSA vartannat år.
• Godartat fynd vid palpation samt PSA 1-1,9 µg/L → kontroll av PSA årligen.
• PSA ≥ 2 µg/L och/eller oklart/malignitetsmisstänkt palpationsfynd → remiss till Urologmottagning som då bör överta kontrollerna.
* Definiton ärftlig riskgrupp:
- Män med en far eller bror med prostatacancer, samt minst en förstagradssläkting till dessa som också diagnostiserats med prostatacancer. Någon i familjen ska ha diagnostiserats före 75 års ålder.
- Män med känd mutation i BRCA2-genen.
- Män med känd mutationen G84E i genen HOXB13.